Det skamliga i att vara singel

Ok, som en liten uppföljning på gårdagens inlägg som verkar betraktas som ett lyxproblem så ska jag förklara min ståndpunkt.

Som sagt, hon är inte ful och hon är ganska snäll, så varför inte ta en chans? Det finns ett par anledningar till detta. Den första anledningen är att jag gjort det förr och det slutade inget vidare. För många många år sedan så var det en tjej som var förtjust i mig och hon var trevlig och sådär men jag var egentligen inte intresserad av ett förhållande med henne. Hur som helst så tryckte en kompis på och tyckte att vi nog skulle passa bra ihop och bla bla bla. Hur som helst gav jag med mig till slut, tänkte att det kanske kunde växa fram större känslor för henne. Det gjorde det förstås aldrig eftersom jag fortfarande var kär i min ex-flickvän. Det resulterade bara i att jag knullade med min flickvän samtidigt som jag älskade en annan. Samtidigt föll jag bara djupare och djupare ner i en depression och jag visste redan när vi blev ihop att det var helt åt helvete fel tidpunkt att ingå i ett förhållande för mig. Det slutade förstås med att jag aldrig hörde av mig till slut, och själv hade jag dragit ur kontakten till telefonen för det mesta så hon fick inte tag på mig (ja, det var ett långdistansförhållande vilket inte heller var särskilt lyckat). Jag tror det gick en månad innan vi till slut pratade med varandra och då var det hon som föreslog att vi kanske borde göra slut. Jag tror jag svarade "Ok" och inget mer, jag var fullständigt likgiltig över allting vid den tidpunkten. Det senaste jag hörde från henne så hade hon gift sig och fått barn men hon berättade också att jag var hennes stora kärlek och då skämdes jag något enormt. Jag vill absolut inte göra något liknande igen.

För det andra så skulle jag bara utnyttja henne och då skulle jag väl inte vara bättre än de som utnyttjar asfulla, nerdrogade tjejer och sedan väldigt bekvämt kan luta sig tillbaka eftersom "hon ville det". Jag tror faktiskt inte ens att den här tjejen egentligen är jätteintresserad av mig. Hon är väl som många andra bara förälskad i själva förälskelsen. Det var ju inte särskilt länge sedan hon faktiskt raggade på min chef och hon har ju själv berättat hur ofta hon är ute på krogen, antagligen på jakt efter någon, kanske vem som helst.

Det har på något sätt blivit väldigt fult att vara singel idag. Har man ingen att vara ihop med så är man utanför. Internet har blivit en enda stor kontaktannons. Jag minns när jag blev ihop med en flicka som jag träffat på nätet -97. Då var det nästan tabu, inte fan kunde man bli kär i en flicka över nätet. Idag hittar säkert en majoritet av ungdomarna "kärleken" på Lunarstorm eller liknande sidor på nätet. Det kan förstås vara en fördel, man kommer bort ifrån utseendefixeringen och kan lära känna varandra och se om man har liknande intressen. Men för det mesta verkar det inte spela någon roll vem det är bara det är någon, man får inte vara en av de som blir lämnad ensam kvar. Jag skulle tro att den här tjejen är en av dem.

Själv skäms jag inte ett dugg över att vara singel, det enda jobbiga är när man kommer hem till tjocka släkten och folk frågar om jag inte är ihop med någon än. Det är inte så att jag vill vara ensam, men det måste finnas någonting hos personen som gör mig intresserad för att jag ska vilja ta ett första steg. Finns det någon sådan person just nu kanske ni undrar? Ja, det gör det. Det har funnits en i några år nu faktiskt och jag beter mig kanske också som en feg mellanstadieelev eftersom jag aldrig sagt något till henne. Men jag föredrar faktiskt att ha ett litet hopp kvar än att få ett nej, så i nuläget är jag inte beredd att förlora det hoppet genom att ta ett initiativ. Kanske ändrar det sig någon gång, man får väl se.

Får jag chans på dig?

Jag har tidigare berättat om flickan i hälsokostbutiken mittemot som ställt skumma frågor och hintat lite om att hon vill dejta mig. Under den senaste månaden har jag sluppit allt det där och hoppades att hon hittat något annat objekt att ragga på. Sådan tur hade jag förstås inte.

Det ska sägas att det är en ganska trevlig tjej och hon ser inte illa ut på något sätt, det är bara det att jag vet att vi inte har någonting alls gemensamt. Ja, och så har hon ruggigt usel musiksmak också.

I vilket fall som helst hade jag liksom förberett mig tidigare på att hon skulle be om en dejt och hade förberett ett svar som skulle vara både avvisande men inte särskilt elakt ändå. Grejen är att ett sådant svar endast funkar om hon själv frågar. Idag skickade hon in någon kille hon känner för att fråga mig om jag ville hänga med på en fika eller nåt någon gång. Va fan, är jag kvar på lågstadiet eller vad är det som händer? Jag blev helt paff och killen verkade skämmas rätt mycket. Allt jag kunde säga var att jag inte var intresserad av henne på det sättet, men det kändes jävligt fånigt att säga det till någon annan som i sin tur skulle meddela det vidare till henne. Sedan fortsatte han fråga om jag redan hade en flickvän osv, som att han var tvungen att luska ut något skäl till att jag tackade nej. Bah, hon får fråga själv om hon vill veta varför.

Några minuter senare kom hon in i butiken själv och jag trodde hon skulle fråga mig själv då, men istället låtsades hon bara om som om inget hänt och babblade om andra saker istället. Ja jösses.

Vecka 34

Jag är en väldig känslomänniska. Det kan på många sätt vara bra men väldigt ofta kan det ställa till bekymmer för mig. Så fort jag råkar ut för någon sorts motgång, liten som stor, grubblar jag över det och gräver ner mig alldeles för djupt i frågor som "varför händer det här just mig?". Självklart finns det inget svar på en sådan fråga och som ett resultat glider jag in djupare i en depression som det känns att jag aldrig kommer att ta mig ur. Jag blir fullständigt orkeslös och gör inte någonting. Varje val är ett jobbigt val, tom att tex välja en film att kolla på, så därför väljer jag ingenting alls. Jag bara finns och så får det räcka med det.

Men den senaste tiden har varit annorlunda. Jag har råkat ut för några saker som inte varit så roliga, men skillnaden är att jag lyckats koncentrera mig på mitt övriga liv ändå. Kanske har jag jobbet att tacka för det, man kan inte gå dit och vara en surpuppa hela dagen utan det gäller att rycka upp sig, åtminstone för de timmarna man jobbar.

Hade bilinbrottet skett för ett år sedan är jag rätt säker på att jag skulle blivit sängliggande i minst en vecka. Jag hade brutit alla kontakter med omvärlden och klagat på att jag har all otur i världen. Jag hade avskytt mig själv och mitt liv och jag hade tagit på mig skulden för vad som hänt. På något sätt måste det vara mitt fel.

När det nu hände så blev jag förstås chockad och ledsen först, men jag lät det inte hindra mig från att fortsätta mitt liv precis som vanligt. Jag hade kunnat stanna hemma och lipat över det men istället satte jag mig direkt på cykeln och tog mig ner på biografen och kollade på en film, och jag lyckades tom underhållas av den. Jag slog bort tankarna om bilen för ett tag och tillät mig själv att ha roligt iaf. Det var ett stort steg för mig, ett mycket stort steg.

Den senaste veckan har varit allt annat än perfekt, beskedet om att jag antagligen inte kommer att bli heltidsanställd var ett rejält bakslag. Jag var nästan säker innan att det skulle lösa sig. Men jag kämpar ändå vidare. Jag gör mitt bästa och försöker visa att jag faktiskt behövs så att det någon gång i framtiden kan bli aktuellt med en heltidsanställning. Jag trivs trots allt väldigt bra på mitt jobb och med mina arbetskamrater. Det är väl bara att hålla tummarna och hoppas att vecka 35 istället bjuder på någon positiv överraskning.

Vi är alla experter på någonting

Pernilla Wahlgren har hotats av sin gamle man Emilio Ingrosso och kvällstidningarna frossar förstås i det. Aftonbladet publicerar även en artikel där de låter en "expert" uttala sig om hur man ska göra om man som kvinna hotas av sin ex-man. "Experten" är en man...

Ge mig lite alternativ för böfveln

Jag tycker om att se på film. Ibland (OK, ganska ofta) blir det att man laddar hem och kollar på något men jag har ju även lyckats köpa 200 dvder (inklusive ett flertal boxar med flera filmer i) så helt sniken är jag inte. Ibland vill jag till och med ta mig ner till biografen och se på något, trots att det ibland är jobbigt med alla störningsmoment i biosalongen. Hur som helst, en film man sett fram emot att se en lång tid är nästan alltid roligast att se på bio. Av detta borde man kunna dra slutsatsen att jag går ganska ofta på bio, men tyvärr blir det allt mer sällan. En av orsakerna är förstås priset, fast med rabattkort blir det inte så farligt ändå. Jag tycker ändå bäst om att se filmer på vardagar. Den största orsaken är dock det otroligt fattiga utbudet den här stadens biokomplex bjuder på.

Jag förstår faktiskt inte hur de tänker. Det finns sju biosalonger att tillgå. Varje måndag till fredag kan man visa två föreställningar per salong och på lördag och söndag går det bra att peta in ännu en föreställning per salong. Totalt blir det hela 112 föreställningar på en vecka! Då tycker man att de borde kunna baka in en hel jäkla massa filmer på den där veckan. Men nej nej, de här 112 föreställningarna fördelas på futtiga femton filmer. Filmer som allt som oftast bara fyller högst halva salongen. Vore det inte betydligt smartare att dra ner antalet föreställningar per film istället så kanske salongerna fylls istället?

Om vi tar idag som exempel så går två föreställningar av Carambole i den största salongen. Den har 222 platser. Till första föreställningen idag gapar 183 av de där platserna tomma och till den andra föreställningen är det än så länge åtta (!) biljetter sålda. Det om något borde väl visa att det inte behövs 14-15 visningar i veckan av en sådan film, och det där är ändå en film som bör gå in rätt högt på biotoppen. Slå ihop de där två visningarna till en istället och ge plats för en annan film, salongerna blir ju inte fyllda ändå. Tänk då på en film som Mr. & Mrs. Smith som gör sin 324532652643 vecka men fortfarande går varenda jäkla dag och som idag resulterat i sex (!!!) sålda biljetter till föreställningen.

Allt jag begär är att man tar in några fler udda filmer. Det räcker med att visa dem ett par gånger på en vecka, sedan finns det kanske inte så stora möjligheter att sälja fler biljetter i en liten stad som Växjö men det kan ju i vilket fall som helst inte bli värre än katastrofsiffrorna jag räknat upp ovan. Jag hade verkligen sett fram emot att få se Land of the Dead på bio (den stod dessutom med på sidan med kommande filmer) men den ser man inte röken av. Antagligen kommer den att dyka upp på Folkets Bio till slut, men det brukar ta flera månader och då har den redan hunnit komma ut på R1-DVD och det är inte alls lika lockande att se den på bio längre.

Så sluta klaga på dåliga besökssiffror och försök erbjuda lite alternativ till alla tråkiga Hollywood-storfilmer och urusla (i 9 fall av 10) svenska filmer. Då skulle man inte behöva ladda hem allt för att få en chans att se dem. Det finns faktiskt en genuint intresserad filmpublik där ute, det verkar bara som att SF inte är intresserade av den.

Nere på jorden igen

Idag träffade Magnus (chefen) min arbetsförmedlare för att gå igenom villkoren för eventuellt anställningsstöd. Tyvärr för min del verkade Magnus lite skeptisk till det hela. Jag kan till viss del förstå honom, han får bidrag för 25% av lönen men frågan är om han egentligen har användning för mig som heltidsanställd. Visserligen har jag snittat på högre lön än det han kommer att få betala men då får man räkna in en del helgarbete också, vet inte om han kan få något för det. Dessutom så har vi haft bokreabutiken hela den tiden, nu kommer vi att antingen få lägga ner den eller flytta den. Med lite tur kan vi få flytta in i den andra gallerian i stan, men det är långt ifrån säkert. I annat fall kommer den nog att bli granne med vårt antikvariat, det är ett mycket sämre läge och dessutom kanske ingen extrapersonal behövs för att sköta om försäljningen där. Patrik på antikvariatet kanske kan sköta allting själv.

Magnus tänker visserligen bygga om vår ordinarie butik under hösten och det ska satsas mer på boksidan men om det inte finns någon annan butik att ta hand om så behövs jag ändå inte på heltid eftersom Johan klarar av försäljningen själv. Han sammanfattade det rätt bra med att säga "vi får ju inte in några extra pengar i kassan bara för att du står här hela dagen".

Får väl se vad som händer framöver, det är bara att hålla tummarna.

Jag tyar inte mera

Nu när jag blir heltidsanställd och rik så är det första jag ska lägga ihop pengar till en bänkdiskmaskin. Jag orkar inte med att diska längre, det är så in i helvetes tråkigt och jobbigt. Särskilt när diskbänken är så låg att man får ont i ryggen.

Jag har inget emot att tvätta och städa gör jag gärna, men låt mig slippa diska!

Snabba pengar

Imorse ringde Folksam till mig, jag tyckte det var lite konstigt eftersom bilen redan är fixad och klar att hämtas. Det visade sig dock att de glömt bort mig sedan krocken jag var med om i februari. Jag hade fyllt i att jag fick lite ont i nacke och rygg och nu ville de höra sig för lite mer om det. Jag berättade som det var, att det gick över på en vecka eller något och trodde att samtalet skulle ta slut där. Men det visade sig att jag var berättigad 500 kronor för sveda och värk för den veckan. Inte särskilt snabb handläggningstid men kul att få lite extrapengar.

We need more cowbell!

Möjligtvis den roligaste sketchen någonsin.

Vote Walken!

Christopher Walken for president!

Det verkar som att skådisen Christopher Walken ska ställa upp i presidentvalet i USA 2008. Jag skulle rösta på honom enbart pga att han skulle bli världens tuffaste president. Killen är stenhård!

[edit]Äsch, det verkar vara en bluff. Så trist.[/edit]

Vision Araby

Idag fick jag en liten publikation genom brevinkastet från hyresvärden. Det ska tydligen till lite förändringar på det här området, därför har de samlat en massa förslag som vi som bor här kan rösta på. Jag antar att de förslag som får flest röster tänker de genomföra.

Där finns faktiskt en hel del väldigt intressanta förslag som kan göra hela det här området mycket trevligare. Det finns även en del förslag som känns väldigt oseriösa, som att bygga en 9-håls golfbana.

Hur som helst bläddrade jag igenom de här sidorna och fastnade på förslag 24 som handlade om att införa en stortvättstuga. I det här förslaget fanns det också anledningar till varför en stortvättstuga skulle vara bra och allra överst stod "att vara en mötesplats för områdets kvinnor".

Kvinnokampen har inte kommit så långt här tydligen. :)

Lägenhetspussel

Min nya subwoofer ger ifrån sig ett lågt pulserande ljud, det hörs knappt men det är ändå tillräckligt för att vara väldigt irriterande under tysta partier när man ser på film. Man koncentrerar sig mer på det där ljudet än på själva filmen och så ska det ju inte vara.

Eftersom jag inte kommit på något sätt att få bort det där ljudet har jag fått göra lite andra förändringar. Jag hittade en rak linje genom rummet där ljudet inte hörs alls. Det finns säkert någon fysisk förklaring till varför som jag inte kommer på. Hur som helst har jag nu flyttat runt TV, högtalare och soffa 90 grader vilket gör att om jag sitter mitt i soffan så hör jag inte det där ljudet. Knappast någon permanent lösning men tills jag får någon bättre idé får det duga.

Faktum är att det är väldigt enkelt för mig att möblera om. Mycket beroende på att jag fortfarande lever lite som en nyinflyttad, trots att det var över ett år sedan jag flyttade in här. Det är mycket saker som saknas fortfarande. Som ett exempel kan jag nämna att jag inte har någonting alls på väggarna (utom tapeter då förstås). Det ser kanske lite kalt ut men jag trivs rätt bra med det. Enkelhet fungerar oftast bäst. Dessutom behöver jag fortfarande köpa en hylla eller två men jag har helt enkelt inte haft råd än (antingen det eller så har jag spenderat pengar på andra saker, sådant man kan fylla de framtida hyllorna med tex). Nu verkar jag få jobba på heltid så då kanske allt kommer att ordna upp sig under det här året.

Om någon har en idé på hur jag kan få bort det där låga ljudet så skriv gärna en kommentar.

Skönt besked

Det har varit mycket strul under semestern och det har varit lite uppgivet ett tag. Dessutom var jag osäker på hur mycket jag skulle få jobba efter semestern. Så idag tog jag en tur ner till stan för att fråga Magnus när han vill att jag ska börja på måndag och han tyckte det var lika bra att jag började gå på heltid på en gång. Ett väldigt skönt besked att få höra. Han hade visserligen inte pratat med min arbetsförmedlare om anställningsstöd än men det spelade tydligen inte så stor roll.

Bokreabutiken kommer förmodligen att försvinna om ett par veckor eller möjligen flyttas till någon annan lokal i stan. Men det finns gott om jobb att göra ändå eftersom Magnus tänkt bygga om hela den ordinarie butiken. Det kan verkligen behövas för just nu är den rena katastrofen. Får väl se hur det kommer att se ut till slut. Själv är jag nöjd bara jag får jobba kvar.

Just like heaven

Om jag skulle drömma samma saker varje natt som jag drömde inatt, skulle varje morgon vara underbar.

Takk

Sigur Rós har gjort det igen, en skiva som är underbar varenda sekund. 12 september släpps den, köp den!

Vandaler del 2

De amatörmässiga tjuvarna gav tydligen inte upp med det misslyckade inbrottsförsöket. Inatt har de försökt sig på det igen och lyckats. Eller tja, de tog sig iaf in i bilen men sedan vet i fan vad de försökt med. De hade iaf tagit loss kåpan under ratten, antagligen för att försöka tjuvkoppla på något sätt men ratten satt tydligen i vägen för kablarna. Så vad gör man om man är idiot då? Jo, man drar förstås i ratten så hårt man kan. Hoppsan, där gick den visst av. Förbannade skitdag.

Fast återigen, jag hade kanske lite tur. Hade inte ratten gått av hade de väl snott bilen. Nu går den att fixa antar jag fast det är väl kanske dags att fixa något extralås av något slag också.

Jag gick på bion trots allt för jag hade redan betalt för biljetten och det var bättre att titta på en något barnslig men ändå underhållande film istället för att sitta hemma och lipa över att inget går som man vill. Jag har gjort det i 31 år nu, jag orkar inte mer.

Mysen vs Datorn

<mysen> Åhh, nu har jag kopplat in mina nya fina högtalare, så roligt jag kommer att ha.
<datorn> Jävla skit, nu kommer att han att kolla på en massa film istället för att data.
<mysen> Oj oj oj, så bra allt låter. Det funkar som det ska!
<datorn> Jasså, känn på den här då! *ta sönder ljudkortet*
<mysen> Vafan, varför kommer det inget ljud ur datorn?
<datorn> Hahahaha, rätt åt dig jävla apa.
<mysen> *felsöka ett halvt dygn*
<mysen> Ajdå, ljudkortet är paj. Nåväl, det var rätt gammalt och sunkigt ändå och dessutom finns det ju inbyggt ljudkort i moderkortet så jag klarar mig ändå.
<datorn> Fan, det tänkte jag inte på.
<mysen> Nu ska jag bränna film! Det blir en häftig upplevelse med de nya högtalarna.
<datorn> Jasså? Det tror jag inte. *ta sönder dvd-brännaren*
<mysen> Vafan, varför bootar datorn när jag försöker bränna dvd helt plötsligt?
<datorn> Hahahahaha, rätt åt dig din jävla nolla!
<mysen> *installera om windows, uppdatera firmware m.m.*
<mysen> Fan fan fan, jag som har semester och tänkte kolla på lite film. :(
<datorn> Fuck you! Du borde data mera!
<mysen> Hepp, får väl gå på bio istället då.
<datorn> Vafan! Stanna här och data din jävel!
<mysen> *går och kollar på Fantastic Four*

Batman Begins

Batman-filmatiseringarna har fått ganska mycket skit genom åren och när det gäller Batman Forever och Batman & Robin är det väldigt välförtjänt. De två filmerna är ruggigt usla. Men de två första, Batman och Batman Returns, regisserade av Tim Burton tycker jag fortfarande är riktigt bra, iaf i jämförelse med andra filmatiserade seriefigurer. De får ändå storspö av nya Batman Begins.

Jag hade rätt höga förväntningar på filmen från början. Christopher Nolan som regisserar har gjort en av mina favoritfilmer, Memento, och skådespelarlistan var minst sagt lovande. De imponerar också, allihopa. Christian Bale framstår som den perfekte Batman. Michael Caine är lysande som Alfred och namn som Liam Neeson, Gary Oldman och Morgan Freeman gör det också väldigt bra. Till och med Rutger Hauer klarar sig bra.

Filmen är betydligt mörkare än föregångarna och det är något jag gillar. Någonstans mitt i filmen kom jag faktiskt att tänka på The Crow som är en annan av mina absoluta favoritfilmer. Det händer mycket redan från början och storyn är väldigt intressant. Jag är rätt svag för historier bakom hur superhjältarna formas (som tex TV-serien Smallville) och här får man väldigt ingående historien om hur Bruce Wayne blir Batman.

Det är gott om tuffa actionscener och det allvarliga bryts av med en del finurliga skämt. Det är en väldigt trevlig mix rakt igenom. Det finns en del småsaker jag retar mig på dock. De där skakiga handkamerorna som är så populära under actionsekvenser numera tilltalar mig inte, men det stör inte så jättemycket iaf. Dessutom finns det en logisk grej som jag inte får ihop (ja, förutom det väldigt ologiska i att en person klär ut sig till en fladdermus och ensam tar sig an maffian i en storstad) men den ska jag inte prata om här för då kan någon som ska se filmen bli sur på mig.

Betyget 4 av 5 vill jag ge filmen iaf, kanske den bästa superhjältefilmen som gjorts hittills. Nu är jag lite sugen på att se första Batman på SVT1 23:15 ikväll.

Semester

Två veckors ledighet väntar och jag ska bara slappa så mycket som möjligt. Mina batterier behöver laddas upp efter en rätt hektisk sommar på jobbet. Väldigt kul visserligen, men hektisk och uttröttande. Tittade in en liten runda idag när jag ändå var på stan och fick direkt hjälpa ett par kunder med några svar. Jag börjar ju nästan bli oersättlig på det där stället. :)

Det mesta av semesterlönen har jag redan hunnit göra av med genom att köpa lite högtalare och en subwoofer. Nu ska jag bara sätta ihop allting så kan jag slappa med lite tuffa filmer i soffan. Men det får bli imorgon, idag väljer jag gamla hederliga biografen och Batman Begins.