I taket lyser stjärnorna

Det är alltid med lite ängslan jag sätter mig ner för att kolla på en film med en litterär förlaga jag läst. Om den sedan är baserad på en bok jag anser bör vara obligatorisk skolitteratur (ut med Steinbeck och Lagerkvist) så blir det förstås än värre. Men redan efter fem-tio minuter så förstod jag det inte fanns någon fog för min oro.

Det jag framförallt tycker om med den här filmen, bortsett från fantastiska skådespelarprestationer, är två saker. För det första är jag glad att de inte bara tagit boken och följt den slaviskt. För det är precis som med covers inom musiken, om man gör något som är nästan exakt som originalet, vad tusan ska man då bry sig om kopian för? Här har manusförfattare och regissör lyckats plocka ut de delar från boken som passar in i filmmediet och samtidigt stoppat in nya bitar som passar utmärkt in.

För det andra så slipper jag se alla gamla uttjatade skådespelare som finns inom svensk film. Här har man hittat nya ungdomar som gör jobbet fantastiskt bra. Och de erfarna skådespelare som finns med är inte sådana som är med i tio filmer om året och som man hunnit bli trött på. Mikael Persbrandt och Kjell Bergqvist är utmärkta skådisar men man orkar bara se dem så många gånger och därför är jag glad att kunna se en svensk film utan deras medverkan (det finns iofs knappt en manlig skådespelare alls med i filmen).

Det här är förstås en film utan lyckligt slut, även om man gör sitt bästa med att lätta upp stämningen sista minutrarna. Sista halvtimmen är rentav fruktansvärt hjärtskärande och de flesta ungdomarna i biosalongen hördes snyfta. Men det här innebär inte att det är rätt igenom en sorglig och deprimerande film, inte alls. Det finns massor med humor och värme rakt igenom filmen (även om väldigt få i salongen verkade förstå det roliga när Sacke säger "Will Sie fiken mitt mir?" och Jenna svarar "Du läser inte tyska va?").

Det här är med hästlängder den bästa svenska ungdomsfilmen sedan Fucking Åmål och jag hoppas inte den glöms bort under året utan får massor med nomineringar och priser under nästa guldbaggegala. För jag har då väldigt svårt att se att det ska komma så många fler svenska filmer i år som är bättre än det här.

9/10