Men du hör ju inte vad jag säger

Igår fick jag när på ett löfte om heltid, idag var det däremot dags för chefen att försöka få mig på andra tankar. Det var han själv som tog upp samtalet om min arbetstid genom att säga att han pratat i telefon med revisorn som skulle kolla upp ekonomin. Sedan utspelar sig detta samtal:

Chefen: Du skulle inte kunna tänka dig att gå upp till 75% istället?
Jag: 75%, det gör ju ingen skillnad alls.
Chefen: ja, det kostar ju så mycket att gå upp från halvtid till heltid...
Jag: Förra året ökade vi bokförsäljningen med 40% och hittills i år med 28%.
Chefen: Jo, men om vi säger den ökar med 30000 i månaden och det är 30% i vinst...
Jag: Det där var väldigt lågt räknat.
Chefen: Ja, men du måste räkna med frakt och returer och sådant.
Jag: *tyst*
Chefen: Och så ska du upp i dubbla lönen... *ta fram miniräknaren*
Jag: Men det handlar om att jag tycker att arbetet jag utför faktiskt är värt en heltidslön!
Chefen: *försöker räkna vilket han uppenbarligen inte klarar av*
Jag: Erbjuder du mig 75% blir det ingen skillnad, då kommer arbetsförmedling och A-kassa att klaga och jag kommer att söka andra jobb.
Chefen: Mmm, vi får se hur det blir.
Jag: *på väg därifrån för att utföra arbete*
Chefen: Du vet att Åsa och Jenny (tjejerna som jobbar i hälsokostbutiken mittemot oss) bara jobbar 50% och klarar sig.
Jag: *går därifrån eftersom ett sådant uttalande inte ens är värt att kommentera*

Det här är ren fakta:
I september 2005 blir vi medlemmar i Ugglan vilket är sveriges tredje största bokhandelskedja. Sedan dess har jag tagit hand om ALLT vad gäller bokavdelningen. När jag nu säger allt så menar jag det också. Jag har skött alla inköp (vilket jag även gjorde innan dess, men då tog vi i stort sett bara in pocketar) utom det vi får centralt från Ugglan. Men även med det vi får automatiskt blir det mycket att göra eftersom de kvantiteter vi får därifrån inte räcker för väldigt många titlar. Dessutom är det mycket som inte köps in centralt som jag alltså måste ha koll på när det släpps och sedan ta kontakt med säljare på olika förlag. Jag har på eget bevåg kontaktat ett flertal förlag och säljare och skapat god kommunikation mellan oss och dessutom lyckats få mycket förmånliga rabatter och diverse andra villkor därigenom. Jag har skapat en mangasektion som vi gör en otroligt bra förtjänst på eftersom vi säljer stora kvantiteter numera. Jag sköter all uppackning, prismärkning och returer av böcker. De andra rör inte ett finger när det gäller bokavdelningen (de fyller inte ens på topplistan på pockethyllan om det skulle vara tomt). De läser i genomsnitt 0,1 böcker i månaden (tillsammans) skulle jag tro och kan ingenting över huvud taget när det gäller böcker. Så fort någon ringer och det gäller minsta lilla grej kring böcker så får jag ta hand om samtalet (om chefen svarar brukar han säga "vänta lite ska du få tala med vår bokansvarige). Eftersom de andra inte kan något om böcker heller så är det inte sällan jag får telefonsamtal hem eftersom de inte har den blekaste aning om vilken avdelning böckerna finns på när någon frågar.

Det där tycker man borde räcka för att man ska få heltidslön. Det är i mitt tycke rätt fattigt att vara del av en stor bokhandelskedja och ha 0,5 anställda som kan något alls om böcker. Hur som helst så är det jag räknade upp där uppe långt ifrån alla mina uppgifter. Jag har även byggt upp en indie-avdelning bland skivorna som numera går väldigt bra. Folk har fått upp ögonen för att vi har ett bra utbud av indiband och det är väldigt få skivor jag tar in som inte säljer alls. Jag kan fortsätta rabbla upp grejer men det blir liksom bara löjligt till slut.

Det här är inte tänkt som skrytande alls men hade inte jag jobbat där hade bokavdelningen gått fullständigt käpprätt åt helvete, så är det bara. Samtidigt har jag med tanke på de uppgifter jag utfört en riktig slavlön (hela 120k under 2006, dra av skatt på det också). Förra året stod jag ut med det eftersom jag visste att det blev oerhört mycket utgifter i samband med satsandet på böckerna. Jag jobbade stenhårt för att få det att funka så att butiken skulle dra in så pass mycket att jag till slut skulle få heltidsanställning. När det nu inte händer någonting känns det jävligt ruttet. Man kan ju tycka att jag borde få någon sorts uppskattning för det jobb jag gör men chefen vet antagligen inte om hur mycket jobb det ligger bakom det jag gör, han är ju aldrig där för att se det själv...

De övriga anställda i företaget däremot är på chefen mest hela tiden och påpekar att han måste heltidsanställa mig, mycket vänligt av dem måste jag säga. Problemet med chefen är att han ser allting strikt ekonomiskt. Han värderar inte arbetsinsatsen man gör och han ser inte en heltidsanställning av mig som en investering, enbart som ännu en jobbig utgift. Grejen är att om jag skulle jobba heltid skulle jag kunna utföra mycket mer än det jag gör idag.
Jag hinner helt enkelt inte med allt (trots att jag faktiskt gör en del grejer hemifrån tom). Idag jobbade jag stenhårt under fyra timmar och hann med ungefär hälften av de arbetsuppgifter jag har att ta itu med just nu.

Så när arbetsdagen var slut så skyndade jag på att klä på mig och roffa åt mina saker för att gå därifrån för jag stod inte ut en minut till med chefen. Bland annat tog jag spelet Excite Truck till Wii som jag beställt från vår leverantör av skivor.

Chefen: Har du betalt för det?
Jag: Ja, jag har kvittot om du vill se det? *dra fram kvittot*
Chefen: Glöm inte lägga på momsen bara.
Jag: Nej, jag har dragit 450 spänn från mitt kort, det räcker för inköp, moms och lite till.
Chefen: Ok.
Jag: Hejdå.

Men man ska kanske inte klaga, han bjöd ju faktiskt på en semla! Thank the Lord for small mercies.