Bachelor no 1

I hälsokostbutiken mittemot vår butik i gallerian jobbar ibland en tjej som började praktisera där ungefär samtidigt som jag började praktisera i min butik. Hon ses ofta kampera ihop med sin syster. Hur som helst, i höstas började hon stöta lite på min chef vilket jag och Johan tyckte var rätt roligt eftersom han inte hade en aning om hur han skulle hantera det hela. Han försökte gömma sig istället för att helt enkelt säga rakt ut att han hade en flickvän, det var lite komiskt.

Till slut fattade hon ju vinken och hoppade av det projektet. Men så i våras hade hon tydligen frågat Johan en massa saker om MIG istället. Det hela kändes lite illavarslande men inget mer hände sedan, jag antog att hon hittat ett annat objekt.

Men idag dyker hon och hennes syster in i butiken och köper ett kort som de bara måste skriva på en gång så de ställer sig vid disken och börjar klottra på kortet. Samtidigt frågar de mig en massa saker som vad jag gjort i helgen, om jag varit ute på det och det stället och hur det kommer att vi aldrig setts ute på någon nattklubb. Jag förklarar som det är, jag är inte särskilt intresserad av att gå ut och att det händer väldigt sällan. Då tycker de att jag kunde följa med DEM ut någon gång, det är ju så mycket roligare om man är flera. Jag försöker komma på något bra svar men det blir mest så att jag fortsätter att säga att jag inte är intresserad av utelivet.

Med det trodde jag att jag hade klarat mig för denna gången. Men nej nej, då börjar de glida in på om jag brukar vara ute och fika och till slut undrar de om jag inte ska på premiären av Batman Begins (vilket jag nästan hade tänkt, men jag hoppar nog över nu). Som tur väl var började det komma en hel del kunder just då så jag slapp undan och de klarade inte av att kladda ner fler saker på det där kortet (de hade hållt på i en halvtimme med ett gratulationskort!) och gick till slut. Puh, jag börjar förstå lite hur chefen kände sig även om han bara kunde sagt att han har flickvän och barn för att slippa undan.

Det är inte så att jag har något emot de här tjejerna. De ser båda bra ut och verkar vara trevliga (om än något desperata över sina singelsituationer) överlag, jag är helt enkelt inte intresserad. Hade jag varit en "normalkille" hade jag nog tänkt att "här har jag ett fint läge för ett knull!" men det är jag inte heller intresserad av. Jag tror inte jag skulle funka särskilt bra i ett förhållande.

Jag är på det klara med att jag förmodligen kommer att leva resten av mitt liv i ensamhet. Det låter kanske deprimerande för några men jag har inga problem med det. Jag fungerar inte särskilt bra tillsammans med människor längre stunder. Jag vet hur det är när jag hälsar på hemma hos föräldrarna några dagar. Redan efter någon dag vill jag iväg därifrån för att få vara ifred. Så även om det fullständigt osannolika skulle inträffa och den enda tjejen jag faktiskt är intresserad av skulle visa intresse för mig är jag tveksam till att jag skulle få det att funka. Det är för mycket krav involverade i en sådan relation, i synnerhet när det gäller det sociala.

Fast jag kanske ändrar mig i framtiden, man vet ju aldrig. Det skulle dock inte påverka min inställning till de här systrarna så snälla låt mig slippa deras flirter i framtiden.