Nej, nej, nej, nej och sisådär 24K nej till

Självklart skulle det gå helt åt skogen när jag hade hand om butiken. Dålig karma eller nåt kanske. Blä blä blä.

Nåväl, saker och ting började bra iaf. Jag kom till jobbet idag utvilad efter att ha ledigt hela helgen. Märkte direkt att Magnus (ägaren) inte satt in pengarna i lördags som är brukligt. Vilken latmask var min enda tanke då. Ingen större fara, jag kunde sätta in pengarna idag. Jag började dagen nere i huvudbutiken och trots det fina vädret trillade kunderna in, vi har sålt ganska bra under 1½ veckas tid. Lunchen kom och efter det bytte jag och Martin platser, jag gick upp till bokreabutiken och han stod i huvudbutiken. Jag räknar pengar som ska sättas in där uppe och kommer fram till att det saknas ungefär 1800. Jag kollar och räknar flera gånger om och kommer till slut fram till att någon råkat slå in en extra nolla under fredagen. Puh, det problemet löst. Det var väl ungefär det värsta som kunde hända.

Inte då, ungefär 17:30 ringer Martin upp till mig och undrar om jag lagt undan 500-lapparna. Jag svarar förvånat nej. Då säger han att de är borta, allihopa. FAN FAN FAN FAN är det enda man tänker då. Jag stänger igen bokreabutiken fort som fan och rusar ner. Hela facket med 500.lappar har blivit rensade, inklusive alla kvitton från kortköpen. Jag ringer till Magnus som är i Malmö och han tror först jag skämtar (hur fan man nu kan skämta om något sådant). Sedan blir det att ringa polisen, då får man stå i kö i en kvart ungefär innan man kan komma fram och göra en anmälan. Dessutom tror jag att vi hamnade i Stockholm av någon konstig orsak. De tog alla uppgifter, signalement och tjosan hejsan och så trodde jag att de skulle skicka en bil, vilket de inte gjorde. Magnus ringde till polisen och sa åt dem och det kom en bil bara några minuter senare. De tog alla uppgifter igen, och var lika förvånade som vi att de i Stockholm inte skickat någon bil. Hur som helst, snabbt som tusan körde de ut signalement och hela köret på radion men det lär väl inte hända något.

Hur gick det till undrar ni? En rekonstruktion ser väl ut ungefär såhär. Två personer, troligen av öststatsursprung, kollar in vår butik. De kollar innan var vi har kassan och hur man öppnar den. De kollar in vilket ställe man ser kassan sämst ifrån och väntar tills det är tomt i butiken (allt det här är så jag kan tänka mig att det gått till iaf). En dam komer in i butiken, ungefär 40-45 år gammal, förmodligen polack av brytningen att dömma. Hon ber Martin om hjälp att hitta någon barnbok. Han följer med henne till barnbokshyllan där det finns en stor pelare som skymmer sikten till kassan. Hon uppehåller honom en ganska lång stund tills han märker att någon kille står vid kassan. Martin tänker att det väl är någon som ska köpa en skiva och säger till damen att han måste hjälpa till vid kassan. Då ställer hon en snabb fråga till om en bok långt ner i hyllan och Martin vänder sig mot henne och kollar ner lite snabbt. När han sedan kollar mot kassan igen är killen borta. Damen behöver inte mer hjälp och försvinner ut ur butiken och gallerian. Martin går tillbaks till kassan och nästa gång han öppnar den märker han att hela 500-facket är tömt och ringer direkt till mig.

Det här hade förstås inte hänt om vi inte varit idioter när det gäller säkerhetstänkande. En liten butik i en småstad tror väl kanske inte att sådant ska hända mitt framför ögonen. Dessutom hade vi inte tänkt till helt när det gällde det nya kassasystemet. På den gamla kassamaskinen vi hade lät det som fan om man öppnade den. Den här nya är kopplad direkt till datorn och är egentligen svårare att öppna. Så länge man inte låter nyckeln sitta i förstås. Oerhört jävla klantigt av oss förstås, vi hade nyckeln i av rena bekvämlighetsskäl och tänkte aldrig på att någon annan skulle luta sig över disken, komma under den med armen och vrida om nyckeln. Dessutom låter det ingenting. Det finns inte ord för hur klantigt det är, och att ingen av oss tre som brukar jobba har tänkt på det visar väl hur smarta vi är.

Det andra felet som gjorts är att vi sätter in pengarna för sällan. Vi är ett litet företag och tycker det är för dyrt att sätta in pengar varenda dag. Därför har det oftast blivit av en gång i veckan. Den här gången gjordes ytterligare ett fel då Magnus aldrig orkade/hann/ville sätta in pengar i lördags. Hade han gjort det hade vi blivit av med högst 2000-3000. Ganska mycket pengar det också, men ingenting i jämförelse med vad bytet blev nu, 24000 spänn.

Man kan ju alltid hoppas att polisen hittar bovarna men det är tveksamt, och om de ändå gör det lär pengarna vara borta för länge sedan. På försäkringen får man antagligen inte ut ett jota, det krävs nog att vapen varit inblandat då. Det här är ju även gigantiskt mycket pengar för ett litet företag som det här, särskilt eftersom det precis går runt.

Magnus är på väg tillbaka från Malmö och ska försöka reda ut det här under ett par dagar. Martin får ledigt ett par dagar istället. Jag tycker synd om honom, det är lätt att skylla på honom och säga att han skulle haft större uppmärksamhet men det här var proffs det handlade om. Vi andra skulle också lurats, helt klart. Dessutom är det inte hans fel att nyckeln satt i kassan och att ingen hade satt in pengarna. Han är en bra kille som gör ett bra jobb och det är synd att han drabbades av detta nu.

Vi får väl se vad som händer framöver. Jag antar att mina chanser att få en heltidsanställning minskade en hel del, iaf på ett tag. Inte för att jag gjort ett dåligt jobb utan för att pengarna kanske inte finns där längre. Typiskt att man tänker så egoistiskt när något sådant här hänt. Det var knappast jag som drabbades värst ändå.