Jävla rövhål

På Kvällspostens löpsedel kan man läsa de stora bokstäverna som förkunnar "Så lätt botas social fobi" och den första tanken som far genom huvudet är att någon borde mördas.

Hur som helst köper jag den förbenade tidningen bara för att se på vilket sätt man denna gången ska försöka slå mynt utav folk som inte mår bra. Inte helt oväntat är det några läkare som ska ge ut en bok som ska hjälpa folk att bli av med sin sociala fobi på nio veckor. Det är förstås ren bullshit.

I tidningsartikeln (läs den här) förvirrar man människor genom att blanda ihop begreppen. Man påstår att själva boken har förmågan att hjälpa människor medan det i själva verket är metoden kognitiv beteendeterapi som är det som de vetenskapliga siffrorna (som nämns i artikeln) baseras på. Det finns även en artikel om en person som har fått hjälp genom kognitiv beteendeterapi, men absolut inte genom någon sorts mirakelbok.

Jag är själv socialfobiker och har genomgått ungefär två års kognitiv beteendeterapi. Med den hjälp jag fick har jag lyckats anpassa min vardag så pass att jag inte längre känner att jag måste stänga in mig i lägenheten och jag har inte heller fått några panikångestanfall på några år. Men det är inte så lätt att man bara kan följa några enstaka punkter själv och sedan är man botad. Det krävs långa samtal med någon som man känner att man kan lite på. Jag själv fick gå till fyra olika psykologer innan jag hittade rätt. Hos den fjärde psykologen kände jag att det klickade och jag gick hos henne i snitt varannan vecka under 1,5 års tid. Blev jag helt fri från min sociala fobi? Hell no! Men jag lärde känna mig själv och mina gränser mycket bättre. Sedan har jag tagit små steg hela tiden för att tänja på de där gränserna. Det är inte helt lätt och ibland känner jag att allting är helt menlöst, att det kanske är lika bra att rymma någonstans och gömma sig för omvärlden. Det går över efter ett tag, men hade jag inte fått någon hjälp från psykolog hade jag förmodligen inte haft det relativt bra livet jag ändå har idag.

Jag kommer aldrig att bli av med min sociala fobi, men istället för att se det som en sjukdom ser jag det istället som en del av min personlighet och det har hjälpt mig fantastiskt mycket.

Jag mår illa av den här artikeln och jag mår illa av att man ger ut en bok och ger väldigt många människor falskt hopp. Jag tror inte man kan vara sin egna terapeut, särskilt inte när man är socialfobiker eftersom man inte litar ett dugg på sig själv då. Några kommer säkert att bli bättre men antagligen mest beroende på att man intalar sig själv att det ska funka. I det korta perspektivet kan man se det som något bra men i det långa loppet tror jag inte det är särskilt hälsosamt. Jag är övertygad om att det stora flertalet som köper den här boken i hopp om att de ska övervinna sin sociala fobi istället kommer att må ännu sämre när de märker att det inte alls går.

Det finns inga mirakelkurer för det här som gör att det går över på nio veckor. Det är långt och hårt arbete med en terapeut som du kan lite på som är det enda svaret. Kognitiv beteendeterapi är en fantastisk terapi, men det funkar inte i turbovariant. Jag hoppas att folk inte går på det här och jag hoppas att författaren Tomas Furmark får känna av lite av den smärta som alla socialfobiker känner varenda dag.

Dra åt helvete!