söndag, september 18, 2005

Boktipset

Ni na na ni na na ni na na na na ni na... osv.

Det blir mycket läsande när man sitter i bokreabutiken eftersom det inte kommer så mycket kunder. De här böckerna har jag läst de senaste två veckorna eller nåt.

Alexandre Dumas - Varulven

När jag mådde som allra sämst och var väldigt deprimerad tyckte mina föräldrar att jag skulle åka hem till dem. Jag gjorde det, mest för att jag inte hade någon egen vilja alls. Hela tiden satt jag i min lägenhet och stirrade på datorskärmen och lyssnade på musik. Jag kollade inte ens på någon film eftersom jag inte hade tålamod att se mer än tio minuter. Jag tog mig bara utanför lägenheten på nätterna då jag slapp möta någon ute.

Hur som helst, när jag kom till mina föräldrar så gjorde jag i stort sett samma sak. Men så en dag så hittade jag en gammal bok i bokhyllan. Det var Greven av Monte Cristo av Alexandre Dumas i en utgåva från 30-talet. Jag började läsa den och fastnade direkt, kunde inte lägga den ifrån mig.

Det var min största läsupplevelse någonsin. Efter det kan man tro att jag skulle leta upp De tre musketörerna eller någon annan bok av Dumas, men jag var så rädd för att hans övriga böcker inte alls skulle vara lika bra som Monte Cristo så jag har inte läst något mer. Förrän nu då. Jag gick omkring på biblioteket och hittade den här serien med skräck-klassiker och lånade Varulven.

Skulle boken författats idag så skulle den knappast uppfattas som skräck och det förekommer faktiskt inte någon varulv så som vi uppfattar dem idag. Faktum är att det finns en hel del humor inbakat i historien och ganska många referenser till gammal mytologi.

Det handlar om Thibault som är missnöjd med sin tillvaro som enkel skomakare. Han är svartsjuk på adeln och anser att de bara haft tur som fötts till en titel samtidigt som han har haft all världens otur själv. Han bor på en barons mark och en dag rider baronen och hans jaktfölje förbi hans lilla stuga på jakt efter en bock. Thibault försöker sätta baronen på fel väg för att själv försöka jaga upp bocken så han kan få en riktigt god måltid. Men trots att han är en mycket duktig man med spjut så lyckas han inte träffa bocken. Till slut ber han djävulen om hjälp för att få sin bock och dagen efter så finns bocken tillsammans med hans get fastbunden i hans lilla stall.

Strax efteråt får han besök av en varg som han ingår i förbund med. Om han hjälper att rädda vargen från baronens jaktlag så kommer han att få alla sina önskningar uppfyllda i utbyte mot att vargen efter första önskningen får ett av Thibaults hårstrån, efter andra får han två, efter tredje får han fyra osv. Thibault ser inget negativt alls i detta, han har så många hårstrån att önskningarna kommer att räcka länge. Sjävlklart går allt fel, önskningarna blir inte alls som han tänkt och betalningen för önskningarna blir inte heller riktigt som han tänkt.

Det är ingen Monte Cristo men ändå en väldigt bra bok som jag verkligen kan rekommendera. Dumas framstår mer och mer som en av de största författarna genom tiderna.

Mark Billingham - Sömntuta

Deckarna från förlaget Minotaur brukar för det mesta vara väldigt bra. De har flera mycket bra författare i sitt stall (framför allt Peter Robinson). På omslaget på denna boken så finns även ett citat från George Pelecanos så jag tänkte att den kanske är riktigt bra. Så väldigt fel jag hade.

Den här boken är tråkig på alla sätt och vis. Huvudpersonen är en stentrist fetknopp som man inte bryr sig ett dugg om och handlingen påminner väldigt mycket om första avsnittet av CSI NY (den här boken bör väl ha varit först iofs).

Jag kämpade mig igenom 150 sidor innan jag till slut gav upp. Det finns inte en enda person i historien man sympatiserar med. De verkar vara ett gäng idioter hela högen och historien är ett enda virrvarr. Håll er borta från den här skiten.

Majgull Axelsson - Den jag aldrig var

Har ni sett filmen Sliding Doors? Det är en hyfsad film med en mycket intressant idé. När jag såg filmen tänkte jag att ma kunde gjort mycket mer av det och det är precis vad Majgull Axelsson gjort med den här boken.

En man hittas på en gata i en östeuropeisk stad med en bruten nacke. Hustrun MaryMarie (hennes mor sa Mary och hennes far Marie, därför kallas hon för MaryMarie) åker ner för att titta till sin make. Vid sjukhussängen väljer hon att antingen sitta kvar vid makens sida eller att dra ut sladden till maskinen som håller honom vid liv och se honom dö. Vad hon väljer får vi aldrig riktigt veta.

Berättelsen fortsätter sju år senare. Marie (som valde att dra ut sladden) släpps ur fängelset och Mary (som inte gjorde det) är biståndsminister. En av dessa är en fantasi skapad av den andra, vilken vet man inte. När Mary sluter ögonen får man följa Marie och när Marie sluter ögonen får man följa Mary.

Det här är en fantastisk historia från början till slut och det tilltalar mig att man aldrig får veta vad som egentligen hände. Jag tycker väldigt mycket om Aprilhäxan men med den här boken är ännu bättre. Majgull Axelsson har lyckats igen. Läs den!

Michael Connelly - Poeten och Framgångens pris

Jag fick ett tips om att läsa Connellys böcker om Harry Bosch och sedan dess har jag läst igenom alla böcker Connelly släppt på svenska. Böckerna om Bosch är mycket bra, bland de bästa deckarna jag läst (även om de inte når riktigt fram till Dennis Lehanes storhet).

De här två böckerna handlar dock inte om Harry Bosch och tyvärr tycker jag inte de når upp till riktigt samma klass som de böckerna. Det är inte så att det är några dåliga böcker, inte alls. Jämfört med många andra deckare så står de sig väldigt bra. Det är bara det att när jag läser deckare så vill jag följa polisarbetet, det tycker jag är det mest spännande. I de här böckerna får vi följa en journalist och en privatperson när de försöker lösa ett brott och det blir inte riktig samma sak.

Jag vet att jag egentligen är lite petig men jag vill se när folk metodiskt arbetar sig fram för att hitta boven, inte att man av en ren slump råkar hitta bevis och sedan kör en egen liten utredning. Det rimmar ju också rätt illa att privatpersoner sköter en sådan utredning bättre än tex FBI.

Hur som helst, har ni några timmar som ni vill slå ihjäl så är det här ändå bra underhållning. Men ska ni läsa något av Connelly ska ni egentligen köra igenom hela serien med Bosch, den är lysande.

1 Comments:

At 18 september, 2005 17:07, Blogger Djefvulen said...

I did not help that man, Mr Thibault.

 

Skicka en kommentar

<< Home