I never said I would stay to the end

Plainsong, Prayers for rain och Fascination street. Det var inledningen på The Cure-konserten från Köpenhamn igår och bara det var värt alla pengar jag la på biljett och resa dit. Även i övrigt bjöd de på en riktigt fin setlist med ganska få bottennapp. Det var någon gång i mitten när de spelade Never enough, Wrong number och Signal to noise (de har gjort massor av bra b-sidor och så väljer de den här kassa låten???) som det blev lite tråkigt men det kan man ha överseende med under en tre timmar lång konsert.

Men en bra spelning kunde ha blivit lysande om bara Roger O'Donnell funnits där och spelat keyboard. Nu fick istället Porl Thompson spela viktiga slingor från låtar som The walk, Let's go to bed och Why can't I be you? på sin gitarr och det kändes lite som slöseri av hans talang. Han gör det såklart väldigt bra men med O'Donnell där hade det varit perfekt (Ok, man kan ju trycka dit Boris Williams bakom trummorna också men Jason Cooper gjorde det också bra).

De nya låtarna? Tja, en var horribel (Freak show), en var tråkig (Please project) och en var faktiskt riktigt bra (A boy I never knew).

Höjdpunkterna för mig var Fascination street, Push, Pictures of you, Disintegration och en riktigt bra version av A forest. De låtarna som jag gärna stoppat in (av de som de spelar live rätt ofta) skulle vara The figurhead, The kiss och Shake dog shake, men med tanke på att man slapp höra Friday I'm in love så kan det väl gå jämnt ut.

Setlist