OS 19/2

Det vänder fort i idrottsvärlden. Helena Jonsson gick från Sveriges mest älskade idrottare med överlägsen vinst i omröstningen av Jerringpriset och bragdguld till Sveriges mest hånade idrottare på mindre än en vecka. Och Anja Pärsson gick från att bli hånad för sin kroppsbyggnad och ansedd att vara känslokall till att ta över tronen som hela Sveriges älskling.

Som vanligt väldigt nyanserade åsikter från människor som förmodligen var så usla på att idrotta att de fick lägga av innan de var femton år gamla. Att tidningarna skriver om fiasko för Helena Jonsson är en sak men att resten av befolkningen i vårt avlånga land kallar henne oduglig tycker jag inte är riktigt juste. Dessutom tror jag inte Helena presterar bättre precis av att alla klagar på henne. Det är nu hon behöver så mycket stöd som möjligt, inte en massa glåpord som trycker ner henne i pjäxorna ännu mer. Det är rätt uppenbart att hennes problem är rent mentalt och det är inte särskilt konstigt. Hon hyllades av alla förra året och nu var det meningen att hon skulle åka till OS och bara sopa hem en massa medaljer. Som om hon var ensam på banan med en massa sopor till motståndare.

Det finns få saker jag avskyr så mycket som medgångssupporters så jag hoppas hon fixar en medalj på masstarten och räcker ett stort jävla långfinger till alla som övergav henne vid minsta motgång.

Det snackades om att skidskyttarna skulle fira tillsammans med Anja igår och det hoppas jag för då skulle Anja kunna ge några goda råd till Helena. För Anja har varit i precis samma situation flera gånger om. Hon har varit utdömd vid så många mästerskap och sedan bevisat sin klass. Hon har aldrig varit den där sprudlande glada och folkkära tjejen som till exempel Carolina Klüft, Susanna Kallur, Charlotte Kalla och förstås Helena Jonsson. Hon om någon vet hur man täpper till truten på alla belackare. Precis lika orättvist som det är att överge Helena Jonsson nu har alla glåpord mot Anja Pärsson varit. Vi pratar ändå om den otvivelaktigt största kvinnliga idrottaren i svenska historien. Kanske topp fem på en lista över alla idrottare från den här nationen. Om hon inte var det innan så lär hon vara det efter de två senaste dagarna hur som helst.

Nåja, nog om gårdagen (jag vill inte prata konståkning eftersom Plusjenko inte vann). Idag är det dags för Charlotte Kalla igen. Hon verkar vara i en fantastiskt form och om hon bara kunnat ladda om efter OS-guldet har hon en liten chans på medalj igen. För henne gäller det att kunna haka på de som kommer att hårdköra på den klassiska delen (Kowalczyk, Björgen, Saarinen och Smigun) och helst göra det utan att tömma hela kroppen på krafter. Då har hon chansen att ta en medalj. Kowalczyk och Björgen tror jag blir för svåra till slut men bronset tror jag hon kniper.

Anna Haag har sin bästa chans individuellt idag och hon är bevisligen i toppform. Både hon och Kalla vilade när många andra körde sprint och är förhoppningsvis lite piggare. Hon kommer säkert att vara där och nosa på en medalj idag också. Britta Norgren och Ida Ingemarsdotter blir det nog tuffare för. Britta är visserligen en bra hängåkare men det känns som om 15 km är lite för långt för henne.

Herrarna ska köra Super G också och det blir nog liknande placeringar för Patrik Järbyn och Hans Olsson som i störtloppet. Norge verkar ha kommit in i flytet efter en jobbig inledning på OS så Aksel Lund Svindal tar säkert guldet här av bara farten. Carlo Janka och Didier Cuche är nog sugna på att göra bättre lopp än i störtloppet och Bode Miller är en liten dark horse i detta loppet också.

Och så möter Tre Kronor Vitryssland i hockeyn...