24 bra album från 2010: Del 16

Varje dag fram till julafton kommer jag att skriva om en skiva utkommen under året som jag tycker är väldigt bra. Som en sorts julkalender! Det är slumpen som avgör vilken dag jag skriver om en viss skiva, så ingen inbördes ranking. Länkar går till Spotify om skivorna finns där.

Ghost - Opys Eponymous

Ärligt talat så har jag inte fullt så bra koll på allt som händer inom hårdrocken idag. Anledningen är förstås att det mesta som släpps inte är särskilt bra. Men är man skivförsäljare så får man i alla fall försöka ha lite koll eftersom hårdrockare är väldigt lojala skivköpare. När Ghost skiva dök upp på beställningslistorna så kollade jag bara på omslagsbilden och läste låttitlarna innan jag bildat den förutfattade meningen att det här förmodligen var ännu ett norskt band med kyrkobrännare som growlade och spelade, för mig, olyssningsbar musik.

Jag hade, som ofta när man har förutfattade meningar, väldigt fel. Ghost har låttitlar och texter som man oftast hör inom black metal men de spelar klassisk heavy metal med sköna gitarriff och refränger som sätter sig direkt. Det är svårt att inte göra en jämförelse med King Diamond och Mercyful Fate.

Vilka killarna i Ghost är vet man inte, de håller sina identiteter hemliga. Men klart är att de inte bara gjort en av de bästa hårdrocksskivorna i år utan en av de bästa skivorna oavsett genre.