24 bra album från 2010: Del 7

Varje dag fram till julafton kommer jag att skriva om en skiva utkommen under året som jag tycker är väldigt bra. Som en sorts julkalender! Det är slumpen som avgör vilken dag jag skriver om en viss skiva, så ingen inbördes ranking. Länkar går till Spotify om skivorna finns där.

Emeralds - Does It Look Like I'm Here?

En av förra årets största kulturgärningar var när man remastrade och släppte Kraftwerks backkatalog på nytt. Tyvärr blev det helt överskuggat av att man gjorde samma sak med The Beatles. Men det var kanske ändå rätt passande att de två kanske viktigaste banden i musikhistorien gjorde det samtidigt. Det finns inget band som fått så många att börja med musik som The Beatles, men jag skulle vilja påstå att det inte finns något band i musikhistorien som haft så stor påverkan på hur pop ska låta som Kraftwerk. Nästan all popmusik som görs idag låter som den gör tack vare Kraftwerk.

Men samtidigt som Kraftwerk gjorde poplåtar med hjälp av sina synthar så fanns det gott om artister som gjorde en mer experimentellt minimalistisk instrumental elektronisk musik. Sådana som Jean-Michel Jarre, Klaus Schulze, Mike Oldfield, Brian Eno och Vangelis. Den typen av musik hör man sällan från några nya band idag.

Emeralds är dock ett sådant band som utgår från den genren, men som samtidigt försöker utveckla den. Deras musik känns lite mer modern med sitt noise-uttryck men samtidigt är alla igenkänningsfaktorerna där. De har gjort ungefär 40 olika släpp under en femårsperiod, det mesta på CD-R och kassetter. Does It Look Like I'm Here? räknas dock som deras tredje "riktiga" släpp och är deras mest lättlyssnade hittills. Det här är en skiva där man kan luta sig tillbaka, sluta ögonen och låtsas som om man är ute på ett rymdäventyr när man lyssnar.

I den här lite hårdare elektroniska eran är det skönt att det fortfarande finns plats för de analoga synthljuden som Emeralds bjuder på.