24 bra album från 2010: Del 4

Varje dag fram till julafton kommer jag att skriva om en skiva utkommen under året som jag tycker är väldigt bra. Som en sorts julkalender! Det är slumpen som avgör vilken dag jag skriver om en viss skiva, så ingen inbördes ranking. Länkar går till Spotify om skivorna finns där.

These New Puritans - Hidden

På den brittiska musikpublikationen NMEs redaktion finns det väldigt gott om optimister. Var och varannan vecka verkar recensenterna tävla om att utnämna något band som det nya stora brittiska rockhoppet. För det mesta är de helt fel ute, någon gång kan det handla om ett band som har en liten topp men som snabbt glöms bort (Franz Ferdinand, Bloc Party och Arctic Monkeys är bra exempel) och någon gång har de faktiskt rätt (Coldplay och Muse) men då har de haft så många fel innan att det inte riktigt räknas. Slutsatsen man kan dra är att NME väldigt ofta är väldigt fel ute.

När These New Puritans dök upp med första singeln i slutet på 2007 och sitt första album, Beat Pyramid, i början på 2008 så kom det inga hyllningar från NME. Istället verkade de mest rycka på axlarna och tycka att det här var så väldigt ordinärt att det var tråkigt. På något sätt verkar det ha retat upp medlemmarna i bandet ordentligt och Hidden är verkligen inget ordinärt.

Beat Pyramid var en bra skiva. Det var postpunk med mycket gitarrer och jag gillade det så pass mycket att jag köpte skivan. Jag ska väl inte påstå att den snurrat väldigt ofta på min skivtallrik men där fanns några låtar som jag brukar lyssna på då och då. I en intervju efter att de släppt första skivan så sa de att de redan hade klart för sig hur nästa album skulle låta. Det skulle vara ett fagott-baserat album. Jag tror inte någon tog dem på allvar när de sa det.

I januari så dök då det nya albumet upp och det som möter lyssnaren på första spåret är en fagott. De skojade inte alls. Hela det här albumet är uppbyggt kring fagott, valthorn, Steve Reich-trummande och bakom allt detta finns en elektronisk ljudbild. Gitarrerna som dominerade på debuten är nästan helt borta. Att ens försöka jämföra det här albumet med något annat är omöjligt. Det står utanför all form av klassificering.

Till slut har i alla fall NME fått en sak rätt. De har nämligen utnämnt den här skivan till årets bästa album.