fredag, december 17, 2010

24 bra album från 2010: Del 17

Varje dag fram till julafton kommer jag att skriva om en skiva utkommen under året som jag tycker är väldigt bra. Som en sorts julkalender! Det är slumpen som avgör vilken dag jag skriver om en viss skiva, så ingen inbördes ranking. Länkar går till Spotify om skivorna finns där.

Khoma - A Final Storm

När jag skrev igår att jag har dålig koll på hårdrocken numera så finns det ändå några undantag. Jag är helt fast i sludge metal-genren med band som Neurosis, Isis, Pelican och Cult Of Luna. Och så Khoma.

När jag hörde talas om ett band med medlemmar från Cult Of Luna och The Perishers så blev jag genast intresserad. 2004 var det två band jag lyssnade väldigt mycket på. Att jag skulle bli så knockad av Khomas (då under namnet Koma) debut Tsunami var ändå oväntat. Det var för mig 2004 års bästa album. Därför tyckte jag det var lite synd att det bara släpptes i en liten begränsad upplaga på ett litet finskt skivbolag. Fler borde fått chansen att få höra dem. Det tyckte tydligen metaljätten Roadrunner Records också som försökte hårdlansera bandet när de släppte uppföljaren The Second Wave 2006. Kritiker hyllade skivan men rent kommersiellt var det en flopp.

Nu är de tillbaka igen på ett litet bolag (Selective Notes) och det är där de hör hemma. De kommer förmodligen aldrig att få en större publik eftersom deras musik ligger i ett sorts vakuum mellan hårdrock och pop. De låter verkligen som en sammanslagning av Cult Of Luna och The Perishers, hur konstigt det än må låta. På sång har de sedan Jan Jämte som har en Thom Yorke-aktig gnällröst. Inte allas kopp kaffe direkt.

Det finns en person i bandet som jag vill hylla extra mycket. Trummisen Thomas Hedlund är inte bara sveriges bästa utan även en av världens bästa. Jag tycker han fullständigt dominerar på den här skivan.

A Final Storm är ytterligare en lysande skiva i Khomas diskografi som alldeles för få hört. Det verkar inte spela någon roll hur mycket ens mainstreammedia som Aftonbladet och Expressen hyllar dem. De får inte fler lyssnare för det. Det är verkligen trist, för de förtjänar att stå i rampljuset.