24 bra album från 2010: Del 24

Varje dag fram till julafton kommer jag att skriva om en skiva utkommen under året som jag tycker är väldigt bra. Som en sorts julkalender! Det är slumpen som avgör vilken dag jag skriver om en viss skiva, så ingen inbördes ranking. Länkar går till Spotify om skivorna finns där.

Robyn - Body Talk

Man börjar undra om Lukas Moodyson visste något vi andra inte hade en aning om när han lät Robyns Show Me Love vara med på soundtracket till Fucking Åmål bland Broder Daniel, Yvonne och andra indieartister. Det här var ändå tjejen man hånade för att hon plagierat skvallerbytta-bing-bång-låten till Do You Really Want Me.

Idag hånar ingen Robyn. Det är egentligen en helt osannolik resa hon gjort från att vara storbolagets gunstling (till hitsen slutade komma och de bara sparkade ut henne) till att vara en av indievärldens största artister. Man börjar faktiskt undra hur mycket talang det egentligen finns hos artister på de stora skivbolagen som aldrig kommer till användning.

Att Robyn är väldigt smart visar hon genom att släppa flera korta skivor under året. För att finnas i medvetandet hos musiklyssnarna idag måste man hela tiden släppa nya låtar. Att släppa en skiva på 2-3 år är inget att rekommendera idag. Folk hinner glömma bort en, oavsett hur stora framgångar man hade med skivan innan.

Det är förstås inte bara det att hon släpper låtar hela tiden utan att det är väldigt bra låtar som tilltalar alla. Jag tycker inte det är årets bästa skiva, men utan tvekan tycker jag att Robyn är årets artist. Det trodde jag aldrig jag skulle säga för 10-15 år sedan.