Are you in my blood?

David Fridlund skriver texter om sin bortgångne mamma igen och hittar det där magiska som gjorde For all happy endings (där nästan alla låtar handlade om hans mor) till en av mina absoluta favoritskivor. Visst har David & the Citizens (och för all del David solo) gjort massor av bra låtar efter det men de har inte riktigt nått upp till debutalbumets höjder.

Öppningsspåret på den nya EPn är dock där. Redan under första genomlyssningen blev jag kär i låten och nu har jag kört den på repeat så många gånger att jag knappt kan minnas några andra låtar, och den är fortfarande lika fantastisk.

and ever since you left the earthly life,
I keep my eyes open for signs
to see if you ended up in a good place
and ever since you left the earthly life,
I keep your picture on the piano
and my dreams are always open for you
so come on over!

(Övriga fyra låtar på skivan är också bra)

Lyssna på Are you in my blood?

Duktiga bruden

Det är mycket som är irriterande med media idag (det allra mesta faktiskt) men jag har lärt mig leva med den mesta skiten som skrivs i tidningarna. Det finns dock vissa saker som får mig att vilja förstöra saker omkring mig. Som Aftonbladets huvudnyhet just nu, Kvinnlig väktare grep "bombrånare". Vilket nyhetsvärde finns det i att väktaren var just kvinnlig? En väktare är en väktare (eller väktarinna?) och ska sköta sitt jobb oavsett kön, hudfärg, religiös åskådning osv. Genom hela artikeln så trycker man lite extra på att väktaren var just kvinnlig, som att det är en smärre sensation att en kvinna kan stoppa en "man" (i det här fallet en tonåring).

Det är artiklar som den här som skapar alla sorters fördomar hos läsarna. Medierna är väldigt duktiga på att skriva dit information som egentligen inte har något nyhetsvärde. Som om det är en kvinna eller man, vilken ålder personen har, om det är en invandrare och om personen tillber någon mystisk Gud. Sluta upp med det era jävla idioter, ni gör bara en massa skada och skapar stora murar mellan människor.

Vi är så bra och fina!!!

Bobby, Bobby, Bobby. Kvällstidningarna vältrar just nu i den här Bobby-historien och folk i allmänhet verkar helt bestörta över att något sånt här kan hända. Både Expressen och Aftonbladet startar någon sorts insamling som jag inte vet riktigt vad den ska vara bra till. Eller jo, det är ju fint att BRIS får lite medel men frågan är vad de där pengarna gör i det stora hela egentligen.

Allehanda kändisar tar tillfälle att visa sin väldigt medmänskliga sida (att det dessutom är fin pr är ju bara ett plus) och uppmanar folk att skänka massa pengar. Folk skriver långa inlägg på nämnda sidor och förkastar det som hänt och uppmanar folk till att reagera och anmäla misstänkt misshandel mot barn.

FÖR VI ANDRA ÄR SÅ FINA OCH SUPERDUPERBRA ALLIHOPA, DET FINNS MINSANN INGA FEL ALLS MED OSS!

Jag kan slå vad om att den här uppgången i medmänsklighet kommer att ha försvunnit inom ett par månader. Folk kommer att glömma bort Bobby lika fort som de fick höra talas om honom. Sedan dyker det väl upp något samhällsprogram eller någon dokumentär om några år och då kommer alla att tänka: "ja just ja, den där Bobby, det minns jag allt!" och sedan kommer de att glömma bort det igen.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med allt det här. Jag blir bara kräkfärdig av alla som tror sig veta så mycket mer och vara så mycket bättre än alla andra när de egentligen inte gör ett skit åt någonting. Vi sitter ju bara på våra buttra feta arslen hela dagarna och låter tidningarna styra våra åsikter. "Åh fy fan så höga bensinpriser, lika bra jag skriver på tidningens klagolista!" "Åh fy fan så höga elpriser, lika bra jag skriver på tidningens klagolista!" "Åh fy fan vilka sopberg, lika bra jag skriver på tidningens klagolista!" Sedan skänker man en slant till något välgörande ändamål och tror sig ha gjort en stor samhällsinsats men man lever fortfarande sitt liv som vanligt och ignorerar allt runt omkring sig om det inte har med sig själv att göra.

Ni är bajskorvar allihopa och jag hatar er.

(och nej, jag är inte ett dugg bättre själv, men jag har åtminstone självinsikt nog att fatta det)

Och angående Bobby, visst, det är hemskt och hjärtslitande och grymt. Men ärligt talat, är ni så oerhört förvånade? Det händer hemska och grymma saker hela tiden, människor är hemska och grymma och tror man att det kommer att ändras helt enkelt genom att skänka en slant till BRIS så har man tagit den enkla vägen ur problemet och den enkla vägen funkar ALDRIG.

Latmask

En kass bloggare är vad jag är. Uppdateringar en gång i månaden gör ingen glad. Jag har visst haft saker att skriva om men jag har varit för lat för att göra det. Tur att jag inte har hundratals läsare för då hade väl mailboxen varit full med hatbrev från folk som kräver regelbundna uppdateringar.

Jag måste skärpa mig!

Min TV tog sig ännu ett litet steg närmare elektronikhimmeln när den förra veckan (mitt under snooker-VM!!!) fick för sig att det är bättre om bilden är väldigt väldigt mörk. Det allra bästa är tydligen ingen bild alls vilket skapade lite panikkänslor (SNOOKER-VM!!!) då jag inte fick igång apparaten igen. Lyckades till slut med lite konstgjord andning genom att slå på och av den flera gånger på raken, bilden är dock inget vidare.

Hade ju egentligen tänkt köpa mig en fin TV i sommar då jag har lite mer pengar att röra mig med men nu blev det lite akut vid helt fel tidpunkt. Nästa lön kommer antagligen inte att räcka till alla räkningar så jag behöver spara lite slantar. Alternativet var avbetalning, något som jag inte är något större fan av. Det känns osäkert att använda pengar man ännu inte har. Hur som helst slapp jag använda det alternativet (tja, på sätt och vis iaf) då morsan lånade ut 12000(!!!) till mig så jag kunde köpa en ny fin TV.

Jag har förresten lagt till lite fler läsvärda bloggar i länklistan för de intresserade.

Dags att lata sig lite mer.

Warning!

Jag tycker synd om de som inte upptäckt Hot Chip ännu. Provlyssna på deras myspace-sida!