söndag, oktober 30, 2005

Ich mache dich tot

Tot tot tot
Ich mache Dich tot
Tot tot tot
Von Blut alles rot
Tot tot tot
Ich mache Dich tot
Tot tot tot
Von Blut alles rot

torsdag, oktober 27, 2005

Svarta rubriker

Undersökningar kan vara bra att ha ibland, om de görs på rätt sätt. Nu har någon stiftelse som kallar sig Ren Idrott gjort en undersökning bland idrottande ungdomar och resultatet enligt dem själva innebär att var sjätte ungdom i sverige skulle tacka ja till dopning även om de får ett förkortat liv. Alarmerande förstås och stora rubriker i tidningarna. Det är bara det att jag inte alls kan dra samma slutsats när jag ser frågan de ställt.

"Du får ett piller som innebär att du blir bäst i världen på valfri idrott. Men om du tar det kommer du att dö om 30 år. Tar du pillret?"

Det är en dålig fråga, en oerhört dålig fråga faktiskt. Inte någonstans hintar de om att det här pillret skulle innebära dopning eller att det skulle vara förbjudet. Det här rör sig ju snarare om något sorts magiskt piller, inget som faktiskt finns i verkligheten. Ska man dopa sig räcker det inte att ta ett litet piller och sedan är man helt plötsligt bäst i världen. Jag tycker de klantat till sig rejält med frågeställningen och resultatet är således helt obrukbart. Det går inte att dra några slutsatser alls ur en sådan klantigt ställd fråga. Dessutom, när jag var 12 år gammal så innebar 30 år en hel evighet, ungefär som 100 år är för mig nu, så vad skulle det spela för roll?

Gör om, gör rätt.

lördag, oktober 22, 2005

Be good

Jag fick ett väldigt sug efter att se E.T. som jag rankar som en av de bästa filmer som någonsin gjorts (nej, jag skojar inte) och valde av någon anledning att se den omgjorda nyversionen. Jag hade inte sett den sedan den gick på bio och när jag nu sett den igen är det lätt att förstå varför man föredrar originalversionen. Det har egentligen inte så mycket att göra med walkie talkie-grejen, även om det ser väldigt dumt ut. Det jag stör mig mest på är det som egentligen borde blivit bättre när man gick in digitalt och fixade till saker, nämligen E.T. själv.

Steven Spielberg var så glad att man kunde ge honom lite bättre ansiktsuttryck, något som skulle få honom att se mer "verklig" ut. Tyvärr blir resultatet närmast det motsatta. Det är inte på något sätt dåligt eller slarvigt gjort men genom att ge utomjordingen mänskliga ansiktsuttryck så blir iaf jag bara mer skeptisk till figuren. Han ser ju från början ganska stel ut och att då ge honom ett gummiansikte passar inte alls in. Dessutom känns det korkat att ge honom just mänskliga uttryck, det är ju ingen människa.

Det här är ett vanligt problem i dagens cgi-ålder. Nackdelen förr i tiden var begränsningarna med dockorna. Nackdelen idag är att det inte finns några begränsningar. Jag kan förstå om filmmakarna inte vill skapa en stor docka som sex människor sedan får försöka styra tillsammans, men det är så lätt att gå för långt idag.

Det är samma sak med Yoda i Star Wars-filmerna. Han är absolut inte dåligt gjord i de nya filmerna i serien men han känns inte riktigt riktig. Jag föredrar dockvarianten alla dagar i veckan. Den enda riktigt lyckade cgi-figuren är väl egentligen Gollum, jag kan inte komma på en enda annan cgi-figur eller scen som blivit riktigt bra.

Sämsta cgi-scenen någonsin? För en vecka sedan hade jag utan tvekan sagt en helt horribel surfscen med James Bond i Die Another Day, men efter att ha sett The Ring 2 måste jag säga scenen med "dödshjortarna" i den. Herregud, vad tänkte de på när de slängde in den? De kan plocka bort den helt utan att historien förstörs, istället kör de den så långt som möjligt. Ett praktexempel på hur illa det kan gå när man inte har några gränser att hålla sig till.

fredag, oktober 21, 2005

Dagens lyrik

You may tire of me
as our December sun is setting
because I’m not who I used to be
No longer easy on the eyes
but these wrinkles masterfully disguise
the youthful boy below
Who turned your way and saw
something he was not looking for
both a beginning and an end
But now he lives inside
someone he does not recognize
when he catches his reflection on
accident
Ben Gibbard

tisdag, oktober 18, 2005

Restless legs

Jag har kommit fram till att jag lider av en mild form av restless legs. Det har jag väl iofs gjort en ganska lång period men jag har inte brytt mig om att undersöka det tidigare. Det hela är väldigt irriterande, när man är trött och ligger ner och ska försöka somna så "kittlar" det till i något av benen och man spänner musklerna i det. Resultatet blir en form av spasm, inte så lätt att somna då inte. Jag har trott att det var någon sorts skum kramp tidigare men efter att ha läst på lite så passar symptomen in perfekt på restless legs. Det finns inte särskilt mycket behandlingar av det eftersom ingen riktigt verkar veta vad som är orsaken till det men järntillskott ska tydligen vara bra. Så jag får väl köpa det och se om det hjälper.

In i fängelse utan att passera Gå

Mona Sahlin måste känna sig väldigt nöjd innerst inne, hon har nu tappat platsen som den mest skandalösa ministern någonsin. Bosse Ringholm har uppenbarligen redan från början av sin karriär försökt sno åt sig den där platsen och nu har han lyckats med råge. Tidigare har han mest snackat massa skit men nu har det kommit fram att en fotbollsklubb som han varit ordförande för (han avgick från den posten tidigare i år när det började tisslas om det här) har haft skumma sponsoravtal och betalat ut svarta löner för nästan en miljon kronor sedan 2000. Det här hände alltså samtidigt som den gode herr Ringholm var finansminister. Till råga på allt är han ju dessutom idrottsminister just nu, hej och hå. Får han inte sparken ur regeringen snarast av Göran Persson så sjunker det lilla förtroendet denna regeringen har som en sten till botten.

En annan intressant fråga är är om Bosse Ringholm kommer att åtalas för något brott. Det finns ju ett parallellfall med lilla ishockeyklubben Tingsryd AIF där det avslöjades att man betalat ut ungefär 1,7 miljoner kronor i svarta löner under ett flertal år. Där blev tre ledare (inklusive ordföranden) åtalade för grovt skattebrott. Tingsrätten gav dem åtta månaders fängelse men hovrätten ändrade till villkorlig dom och samhällstjänst. Jag undrar om skatteverket kommer att gå lika hårt åt herr Ringholm?

Update: Enskede IK har skrivit ett brev där de ger sin syn på saken.

Update 2: Det var tydligen 1,7 miljoner i skatter som undanhållits i Tingsryds fall, lite mer än de 950000 som ska beskattas i Enskedes fall. De får väl använda sitt "slippa ur fängelset"-kort den här gången då.

lördag, oktober 15, 2005

ABBA-esque?

Har tankat hem nya Madonna-singeln Hung Up (väldigt oväntat att en telefontillverkare köpt den för reklam va?) och det är lite blandade känslor kring den efter några genomlyssningar. I grunden är det en väldigt bra låt, men varför varför varför skulle hon lägga in den där urjobbiga genomurtjatade slingan från ABBAs Gimme Gimme Gimme? Nåväl, förhoppningarna kring kommande albumet är fortfarande väldigt höga. Förra skivan American Life har med tiden blivit favoritalbumet med henne. Tanten kan fortfarande.

Dagens TV-tips

Kanske snarare nattens TV-tips med tanke på att filmen börjar 00.40, men jag råder iaf de som inte sett den innan vara vakna så länge. SVT1 visar nämligen en av mina absoluta favoritfilmer, You can count on me, då. Laura Linney (som nominerades för en Oscar för sin roll) och Mark Ruffalo gör oerhört starka skådespelarprestationer i det här dramat. Lillebror Culkin visar dessutom att han har mycket mer talang än sin mer kände brorsa. Missa den inte!

fredag, oktober 07, 2005

Klas Klättermus

Ok, nu har jag tagit mig upp hit. Hur tusan kommer jag ner igen?

Jag låter min ena gerbil få komma ut lite grann och röra på sig eftersom hans bur är för liten för motion. Nu har han lärt sig klättra på burgallret och tycker det är störtkul. Vanliga råttor är rätt duktiga på att klättra men att gerbiler lär sig det är ganska ovanligt. Hur som helst får jag titta till honom rätt ofta för när han väl tagit sig upp på burtaket kan han bara sitta där, han har ingen aning om hur han ska ta sig ner igen. Fast visst är han söt när han sitter där uppe? :)

Winds of change

Jag kunde knappt somna igår kväll och jag vaknade alldeles för tidigt imorse. Normalt sett brukar det betyda att jag jag är orolig och inte mår särskilt bra. Den här gången är det närmast det omvända, jag sitter som på nålar och ser fram emot alla förändringar på jobbet. Framförallt är det väldigt kul att jag får så mycket ansvar, då har jag en chans att testa de idéer jag tror skulle funka i vår butik. Så nu ska jag försöka köpa in lite mer manga, fantasy, musiklitteratur och kanske lite seriealbum. Det är ju områden som ingen annan bokbutik i staden koncentrerar sig särskilt hårt på så vi borde kunna hitta en rätt bra kundkrets där.

För flera år sedan fanns det rätt mycket fantasy i butiken och det såldes bra, men de som höll ordning på den delen försvann och ingen verkar ha orkat bry sig om den avdelningen. Så det är väl dags att någon tar tag i det igen.

En annan sak som jag tycker är kul med förändringarna är att jag får jobba mycket mer direkt med bokförlagen. Visst, det blir lite mer jobb än att vända sig direkt till distributören men det har också stora fördelar. Man får bättre rabatter och betalningsvillkor och framförallt kan man få lite bra info om de olika produkterna. Distributören tar ju egentligen bara emot ordrar, de har sällan en aning om vad det egentligen är de säljer.

Så idag blir det till att ringa till ett par bokförlag och till en distributör av engelsk litteratur för att se om de vill ha oss som kunder. :)

onsdag, oktober 05, 2005

Playing the angel

Depeche Mode är tillbaka med ett nytt album och förväntningarna är som alltid väldigt höga, trots att Exciter kändes sådär och trots att Dave Gahan skulle skriva låtar till skivan (Paper Monsters är bland det sunkigaste jag hört det här årtusendet). Efter en genomlyssning kan jag konstatera att alla de högt ställda förväntningarna infriats.

Det är ett väldigt mörkt och ett väldigt hårt Depeche Mode vi får höra den här gången. En del låtar snuddar på att vara industri. Precious är den enda låten som är lite poppigt glad, många andra låtar kommer nog att spelas en hel del för dansgolven. Dessutom hörs det lite analoga synthar igen, lite tillbaka till det gamla DM.

Inte ens Dave Gahan har kunnat förstöra skivan med sina tre låtar, de är faktiskt riktigt bra de också. Jag fattar inte vad han gjorde på Paper Monsters egentligen.

Ett givet köp är det iaf. Jag passar på att skaffa den limiterade versionen som är en SACD/CD-hybrid. Oj vad grannarna ska få lyssna på DM.

Vinnare och förlorare

<Kjell> Hejsan, mitt namn är Kjell Sundvall. Ni kanske kommer ihåg mig från filmer som Jägarna och Grabben i graven bredvid. Jag hoppas att ni glömt bort förra fiaskot Hotet som ni gav mig massa pengar för att göra. Hur som helst har jag nu en ännu sämre film på gång som jag tänkte att ni kunde ta lite skattepengar och pumpa in i. Den består av orealistiska travscener och stabbigt skådespeleri. Men det spelar ingen roll för jag låter riktiga travkuskar och tv-stjärnor som Sven Melander få vara med. De sköter sig iofs ännu sämre än de "riktiga" skådespelarna men eftersom det är jag, Kjell Sundvall, som regisserar så borde ni lägga så mycket pengar som möjligt på det här skräpet.
<SF> Hur mycket behöver du?

tisdag, oktober 04, 2005

Alive and kicking

Hej igen. Det var ett tag sedan jag skrev något nu. Det finns flera orsaker till det men framförallt har jag varit trött och haft en liten depressionsdipp. Det hela började egentligen med att jag jobbade så förbannat mycket förra månaden. Eftersom jag visste att jag skulle gå ner i jobbtid tog jag varje chans att tjäna en extra slant medan det gick. Tyvärr får det andra konsekvenser också.

Förra veckan nämnde Magnus att vi skulle åka upp på bokmässan i Göteborg och jag fick nästan panik. Inte så att jag inte ville gå, för det ville jag, men jag var väldigt trött och jag trodde att vi skulle stanna där uppe hela helgen och att det bara skulle bli Magnus och jag. Det skulle jag inte klara av. Så jag ljög ihop en historia om att jag inte kunde följa med eftersom en kompis skulle ha 30-årsfest i Ronneby på lördagen. Magnus blev lite besviken eftersom det är jag som har hand om bokinköp och sådant, så det skulle vara bra om jag följde med. Men det fanns inte så mycket han kunde göra åt det. Sedan visade det sig att det bara var på söndagen vi skulle åkt upp och att några till skulle med. Det skulle jag nog ha kunnat klara av. Jag är ändå rätt glad att jag inte följde med, jag behövde en hel helg för att ladda batterierna.

Nu är det istället andra saker som oroar mig. Frågan är hur pass mycket jag kommer att få jobba framöver. Jag har gått ner på halvtid, vilket egentligen var vad jag hade från början också. Men då fanns det två butiker och bara två anställda sedan tidigare. Om en av de två var tvungen att stanna hemma med sjukt barn eller liknande så fick jag hoppa in under hela dagen och tjänade ihop lite extraslantar. Nu är det ju så att om en måste stanna hemma så finns det fortfarande en kvar och får jag bara jobba runt 80 timmar i månaden blir det väldigt tufft. Då kommer jag bara att få ut ungefär 5500 i månaden och det är lite väl lite även för mig som inte gör av med särskilt mycket pengar. Förhoppningsvist får man väl hoppa in någon lördag lite då och då.

I övrigt finns inte så mycket att säga, inte just nu iaf. Jag ska försöka uppdatera lite oftare.