Jag ska sluta att trötta ut er med fler inlägg om
de stulna pengarna i butiken. Jag är själv rätt trött på det och vill helst se framåt. Vi fick vår lilla
snyfthistoria i tidningen och folk kom och beklagade det inträffade, gott så.
Man kan ju tro att jag aldrig varit med om att bli av med sådär mycket pengar på en gång innan men det har jag faktiskt. Inte på en dag då men på en sommar lyckades jag med bedriften att göra av med 24K, troligen mer. Jag tänkte berätta om det. Det kommer att bli rätt mycket att läsa så ni kan ju hämta en kopp kaffe eller något innan ni fortsätter så att ni inte somnar under tiden ni läser igenom allt.
Låt oss gå tillbaka en bit i tiden, till när jag började högstadiet hösten 1987. Det var mycket förändringar då. Istället för att bara krypa under ett stängsel för att komma till skolan var man tvungen att ta bussen in till storstan Ronneby. På högstadiet hade man håltimmar också och på dem drev man mest runt på stan. Ganska ofta hamnade man i någon spelbutik. Oddset var ett helt nytt spel som dykt upp och fotbollsgalning som man var lockade det rätt mycket. Spelade man för en 10-20 kronor var det ingen som brydde sig om att man bara var 13 år. Så jag spelade för en tia och om jag inte minns helt fel vann jag på första försöket, 30 kronor eller något. Det var så jag leddes in i spelets värld.
Oddset blev väldigt populärt bland skolungdomarna. Att spela på Lotto och Stryktips var aldrig riktigt lockande, det var alldeles för svårt att vinna något. Men det var inte alltid man orkade gå ner på stan för att spela så istället började vi försöka lura pengar av varandra istället, genom kortspel. I början var insatserna låga men i takt med att folk förlorade och ville vinna pengar tillbaka höjdes de. Nu var det aldrig några pengar på bordet så istället blev man skyldig varandra pengar. Det blev rätt löjliga summor till slut (tusenlappar) och det stod klart att folk inte skulle kunna betala allt det där. Istället gjordes det upp om mindre summor som skulle betalas innan ett visst datum. Till slut fick lärarna nys på det här och in bjöds polisen för att tala om spelande. Deras budskap var tydligt, betala inga skulder du fått genom spelande, de gäller inte. Så alla skulder ströks och i framtiden spelades det endast med pengar på bordet.
Efter ett tag blev oddset inte lika intressant längre. Man vann allt som oftast bara småpengar och med allt kortspelande hade man fått smak för större vinster. Det börjas snegla mot travet istället. Travsporten fick ett enormt uppsving under den här perioden med det helt nya spelet Dagens Dubbel. Istället för att som i vanliga fall behöva pricka rätt i fem eller sex lopp krävdes det bara att tippa rätt hästar i två lopp för att vinna, och vinsterna kunde bli ganska höga.
Mitt intresse för travsporten började egentligen långt tidigare än så. Pappa brukade spela på V65 tillsammans med lite kompisar och vi brukade följa loppen i TV. Jag fick snabbt en favorithäst i
Legolas, även kallad Sagohästen, som krossade allt motstånd i början på 1980-talet. På den tiden var aldrig spelet intressant för mig, det var sporten jag tyckte om.
Hur som helst, spel på hästar blev allt vanligare och när jag fyllt 18 var det dags att åka till
Kalmartravet för att se det hela på riktigt. Ja, och så för att spela förstås. Det var en häftig upplevelse. Att vänta till sista minuten innan man bestämde sig och sedan stå vid mållinjen och heja på sin häst. Adrenalinkicken var enorm. För det mesta förlorade man men det kunde med en enda vinst på en kväll för att få det hela att gå ihop sig. Vi var några stycken som åkte iväg till
Kalmartravet och
Jägersro några gånger de kommande åren och ibland kom man hem glad efter att ha gått i vinst. Annars kom man hem glad över upplevelsen, man kanske hade förlorat 500 kronor men det var det värt för en sådan kväll.
Så kom sommaren 1994. Den där härliga sommaren då Sverige vann VM-brons i fotboll. Jag älskade den sommaren, det var min sommar och den hade börjat på bästa möjliga sätt. Jag hade lyckats vinna 250 kronor på oddset och satt dagen efter inne på Shell-macken i Listerby och funderade på hur mycket jag skulle satsa på V5 som gick i Kalmar. Egentligen hade jag ingen lust att sätta mer än 100 kronor men jag ville så gärna helgardera första loppet och då skulle hela vinsten från föregående dag gå åt. Jag beslöt mig för att satsa rubbet och det blev jackpot. I loppet jag helgarderade vann hästen som var minst betrodd och nästan alla som spelat försvann, men inte jag. I nästa lopp vann ännu en överraskning som jag lyckades pricka in. I det läget tror jag inte vi var mer än 100 personer (i hela Sverige) kvar som hade chansen att vinna. Till slut tror jag det var fem stycken som lyckats pricka in alla lopp. Jag var en av dem. Jag hade precis vunnit över 30000 kronor.
Jag trodde knappt det var sant. Det där var ruggigt mycket pengar för mig. Jag var arbetslös och skulle börja på komvux under hösten. Folk tyckte att jag borde köpa mig en bil för pengarna men jag bodde fortfarande hos föräldrarna och låna deras bil när jag ville. Pengarna skulle sparas till den dagen jag flyttade.
Så var det iaf tänkt. Problemet var att den här vinsten gjorde mig girig. Allt jag behövde göra för att vinna 30K var ju trots allt att våga satsa mer. Allt rationellt tänkande bara försvann, här skulle vinnas mer. Istället för att spela på ett par travdagar i veckan spelade man varenda dag. Istället för att spela på en travbana skulle det spelas på alla. Istället för att spela på en sak skulle man spela på alla tillgängliga. Allt som gick att spela på under en dag skulle man investera i. Det gick förstås fullständigt åt helvete. Jag började förlora direkt, man brukade visserligen vinna något varje dag men eftersom man spelade på så många former täckte det sällan alla utgifter. Då först började man få klart för sig att det inte alls är så enkelt att vinna en massa pengar. Men det stoppade mig inte från att försöka få tillbaka det jag förlorat. Jag började spela på färre spel men med större insatser för att kunna vinna stort. Att spela för en tusenlapp en dag var inget främmande nu, och allt som oftast förlorade jag hela tusenlappen.
Vi flyttar fram till första helgen i september 1994. Det var dags för svenskt travderby och
Kalmartravet hade en av favoriterna med i loppet, Zenit F. Zenit F hade blivit min nya idol inom travvärlden (jag må ha använt travet främst för spel men jag tyckte fortfarande väldigt mycket om sporten också) och jag såg fram emot det här loppet med stor entusiasm. På lördagen skulle det bli V75 och på söndagen var det dags för travderbyt, allt detta på
Jägersrotravet i Malmö. Jag hade bestämt mig för att åka dit båda dagarna och med mig hade jag en hel massa cash förstås.
Under lördagen förlorade jag lite grann, runt 200 kronor skulle jag tro. Inte så mycket för en hel dags travfest ändå. Jag var fortfarande jättepeppad inför nästkommande dags sammandrabbning mellan
Zoogin och Zenit F. Jag kom hem ganska glad i hågen men det där skulle ändras rätt snabbt. Så fort jag kom innanför dörren började min mor skälla på mig. Hon hade städat lägenheten och hittat bankboken (hey, det här var långt innan Internet och pengarna fanns på mitt sparkonto, kunde inte ta ut pengar från det med bankomatkortet) på mitt rum och sett alla uttag. Det var inte särskilt mycket pengar kvar, några få tusenlappar. Jag blev vansinnig över att morsan kollat runt bland mina prylar och stängde in mig på mitt rum. Där inne satt jag och funderade över det hela i någon timme innan jag gick ut för att prata med mina föräldrar. Vi pratade igenom det hela en lång stund och jag erkände att jag hade problem med spelandet och jag beslutade mig för att sluta spela helt och hållet.
Det fanns dock ett litet problem. Jag ville för allt i världen inte missa travderbyt, jag var ju trots allt intresserad av själva sporten också och Zenit F var min absoluta favorithäst just då. Till slut gick de med på att låna ut bilen så jag kunde köra ner och kolla på loppet, men endast om jag lovade att spela varsamt. Jag lovade förstås och dessutom sa jag att efter det är det helt slutspelat.
Det blev en fin dag på
Jägersro den där söndagen i september. Jag var nu glad över att mina föräldrar kommit på mig, det hela hade pågått alldeles för länge. Jag spelade varsamt som jag lovat och jag vann faktiskt på många av mina spel. När det var dags för derbyt låg jag ungefär 500 spänn plus. Jag kollade in värmningen, Zenit F såg fantastiskt bra ut.
Zoogin var favorit. Jag funderade ett slag innan jag bestämde mig för att göra en sista rejäl satsning innan det var helt slut med tippandet. Mina 500 intjänade kronor på att Zenit F skulle vinna.
Det gjorde han.
Jag tror jag vann ungefär 3000 på det och det var de sista pengarna jag lade på spel under hela 1994 och en bit in på 1995. Precis som jag lovat slutade jag helt och hållet med spelandet. Jag vägrade tom att spela på
bingolotto som var megastort på den här tiden. Någon gång under 1995 började spela igen, med små insatser. Jag hade bevisat för mig själv att jag kunde lägga av när jag ville och jag hade lärt mig en rejäl läxa. Efter det har det blivit spel på en betydligt lägre nivå, mest för nöjets och spänningens skull.
Idag spelar jag i stort sett bara
tillsammans med några vänner varje vecka. Vi lägger i snitt 50 kronor var i veckan och det är inte de stora pengarna som lockar. Istället har vi gjort det hela till en inbördes tävling och prestigen att vinna mer än de andra lockar mer än de stora pengarna. De små vinster vi får ihop sparar vi och lite då och då gör vi något tillsammans för dem. Det har blivit allt från ishockey-VM till roliga lekar i brunnsparken i Ronneby.
När jag åker till någon travbana idag göra jag det oftast ensam. Jag tycker om atmosfären där och det är ett sätt för mig att vila ut mig på. Jag spelar inte för några stora summor utan njuter mer av att ha kommit iväg någonstans. Det är en av få stunder då jag känner mig riktigt fri.
Så gick det iaf till när jag förlorade en hel massa pengar första gången. Nu får det vara nog med det. Jag ser framåt istället. Det är mycket trevligare så.
Kan man tänka sig att betala 15000 kronor totalt för lite (nåja, 8000 sidor) serier om några ankor tecknade av Carl Barks? Jag kan tänka mig det, fast jag vet inte om jag verkligen har råd.
